Psykad till döds

Hallo igen!

Jag har blivit ovanligt psykad av allt och alla har nere den senaste tiden, jag har ingen aning varfor men sa ar det. Jag vet inte nar det borjade eller hur, men jag kanner mig lite trott pa skiten just nu, sur och butter c'est-à-dire.

Psykning nummer ett var att nar jag log och sov helt oskyldigt sa far jag sms av min kompis Victoria dar det star att hon festar med Matt Damon, jag hade kvallen innan haft extrema utlagningar om hur Matt Damon kanske ar var tids storsta manniska.
Det var hart.
Sedan vet jag inte, jag har borjat stora mig mer och mer pa allt och alla har nere. Alla javla irlandare och engelsman samt tyskar som bara star i vagen for mig nar jag ska forsoka ta mig framat pa gatorna, som skriker utanfor mitt fonster hela natterna och sa vidare. Foresten sa blev jag skallad av en ryss igar, helt sjukt. Det var inte hart men lite laskigt, han fragade om jag hade cigg, jag viftade bort honom med handen och sa nej (kanske lite onadigt drygt) sedan gick han fram till mig och sa "fuck you, fuck cigaret" och tog tag bakom min nacke och skallade mig i pannan. Jag trodde jag skulle do en sekund, det gjorde jag inte. Har inte ans ont i huvudet idag, det var alltsa mer en symbolisk skallning.

Min s.k kompis Linn som ocksa ar fram Stockholm, nastan den anda som jag kan sympatisera och identifiera mig med aker hem pa Onsdag. Annars sa har jag mer eller mindre hallt mig for mig sjalv de senaste tva veckorna.
Cinemateket och bocker ar utmarkt sallskap, fast socialstimulans ar ju fortfarande ett grundlagande behov for psykisk halsa, darav mitt bisarra tillstand just nu kanske.
Men jag vill inte hanga med pajaser som ar dumma i huvudet liksom, det ar ju det som ar mitt dilemma :)
Fast alla ar inte det, bara de flesta.

Nar jag tittade pa championsleague finalen hemma framfor tv:n sa horde jag hur de sjong utanfor fonstret, det ligger en pub i samma hus sa jag tankte att det var dem som sjong.
Sangen var ratt stark och bra, jag tankte, fan vad bra de fulla Liverpoolfansen sjunger. Sedan frapperade det mig att det var ett gang tenorer som ovade i Operan med oppna fonster (den ligger mitt-i-mot). Ratt sjukt.
Det konstiga ar att jag inte har nagon direkt lust att aka hem heller, det ar ju sa varmt och skont har.

Det ar kul att prata franska tycker jag, nar jag val gor det, vilket inte ar sa ofta. Fransman ar shyssta, men har i Nice sa ar det ratt obehagligt eftersom det ar sa starka nyanser och sociala skillnader mellan de s.k fransmannen och marockanfransmannen. Mycket rasism fram bada hallen, fattigdom och overdadig lyx. Det innebar att manga stirrar pa en som om man vore rasist och de vita spottar pa marockanerna och behandlar dom som luft. Vidrigt ar det.
Finns posters dar det star "Nu kastar vi ut invandrarna med huvudet fore" lite har och dar som ar kvar fram valet.

Jag undrar om jag kommer vara konstig och annorlunda nar jag kommer hem, hehe, jag hoppas inte det.