Nar saker ar som varst

PS. Lat den har bilden illustrera hur jag kanner mig DS.

Tja.

Jag har den senaste tiden varit valdigt stressad eftersom det har varit en del meck med att skaffa en lagenhet, nu har jag hittat en i alla fall och jag ar nastan 100 procent pa att jag flyttar dit pa Fredag. Jag var hemma hela helgen eftersom jag var sjuk, det var kallt hela forra veckan och allt var allmant daligt. Men nu borjar det bli varmt igen, det ska bli sa otroligt skont att ha nagonstans att bo dar man kan kanna sig trygg.

Studion ligger i huset brevd Operan, sa jag kommer bo 5 sekunder ifran beachen vilket ar soft. Hyran ar billig ocksa, sa jag ar verkligen glad for att jag lyckades fixa detta. Men nar jag kollade pa alla bloggar och bilddagbocker sa kande jag hur mycket jag saknar alla vanner och Stockholm, speciellt Hornstull. Jag alskar Hornstull, men nar jag kommer tillbaks till Sverige sa kommer det inte finnas kvar. Min mamma kommer inte bo kvar och Mjolkbaren bytt agare. Jag antar att mitt liv borjar pa riktigt da.

Nar jag val har flyttat, da slapper angesten och jag kan antligen slappna av. Hoppas jag.
Jag maste medge att det ar ratt ensamt har, jag har ett ratt stort socialt behov ocksa vilket ar en dalig kombo. Jag har precis last ut boken The Swarm vars 800+ sidor har varit mitt anda sallskap den senaste tiden, den var snuskigt dalig. Varfor kopte jag den for? Las aldrig The Swarm. Jag saknar mina vanner, for jag har ingen som jag kan vanda mig till har nere. Jag tror att det har varit valdigt larorikt for mig att ha tvingats styra upp allt sjalv under svara omstandigheter, tex att jag inte forstar Franska sa bra osv hehe. Jag hoppas att jag hittar nagon att gora min nara van har nere, tills dess far min nya Paul Auster bok vara min copain.