Rave

Om ni inte visste det så var jag på mitt livs första rave här om dagen. Det var guldgrisen som gav mig en förfrågan om jag ville följa med på ravet, tydligen så hade Patrick pratat om det tidigare också men jag kopplade inte att det vara samma event. Mina relativt nyblivna vänner guldgrisen mer känd som Joel och den ytterst trevliga Josefine och jag åkte till Gullmarsplan där en buss under piratflagg väntade på oss.

Ravet som anordnades av Solna Konstförening/Kruthuset hade valt att ha ravet mitt i en skog, eller Vinkelboda Sågverk för att vara exakt. Som i och för sig ligger mitt i en skog.
23:00 gick bussen och vi var påväg, vart visste vi inte exakt och vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem. Det var i princip bara vanliga människor i den yttre delen av spektrumet där, inga "riktiga" ravare med sådana där byxor och glowsticks och skit. Vi satte oss längst bak i bussen och några män i 40 års åldern satte sig brevid oss.
Alla i sällskapet hade en liten flaska med Bacardi var, flygplans-size på flaskan alltså. Helt plötsligt så frågade en av männen Josefine om hon ville smaka. Hon sa jag och tog flaskan. Precis när hon skulle svepa så frågade hon, "Det här är inte bara sprit va?" mannen obesvärat nej och Josefine gav tillbaks flaskan direkt. Extrem tur, det kunde ha hettat något fruktansvärt. Mannen som erbjöd henne knarket stirrade in i mina ögon och halvskrev "Jag är rädd!" några minuter senare.

Vi kom fram i alla fall, betalade 100kr och fick ett band á la grönalund runt handleden. Det var inte så mycket folk, ingen dansade framför dj-båset. Vi satt och drack öl, sedan vin som var så otroligt äckligt. Men vi drack det ändå. I takt med solens återkomst på himmelen så började folk dansa mer och mer, och till slut blev det riktigt grymt.
Det var skitkul, ett minne för livet. Höjdpunkterna var till exempel en man på 45+ med ormlinser som berättade för oss att han hade en klubb vid namn av "S:t Pauli". Alla småbrudar höga på E som febrilt dansade till musiken i någon form av trancetillstånd. Mannen som gled runt med en sifon och lustgaspatroner, han var väldigt glad hela tiden. En kylig man med mustach och hans kompanjon som tillsammans sålde extremt smaskigt chaité.
Vägen hem var också skoj, först gick vi 3 km och sedan väntade vi i typ 30 minuter på en buss som inte gick på söndagar. Till slut tog vi pendeln från typ Tullinge Centrum eller något och jag kom hem runt 11:00 eller något.

Tack till Joel vars ravenamn är Acid Energy Flash, och Josefin mer känd som J-Van-J för ett oförglömligt dygn! Själv kallas jag numera AndroidSteroid.
Josefine har tagit alla bilderna med sin mobilkamera, och är upphovskvinna.

Jag och Joel på posar lite coolt på vägen hem. Humöret var på topp även fast vi mådde rätt halvkasst.

Josefine och Joel på raveområdet, observera pansarvagnen i bakrunden.

Herr André sitter och väntar på bussen som inte gick.