Sister I'm a poet

Idag vaknade jag 11:00 av att det rasslade till i min mobils inbox. Min frukost bestod av en kopp earl gray med alldeles för mycket socker i samt en lingongrova med smör och bredbar räkost.
Det smakade väl.
Hela dagen så har ett melankoliskt lugn legat över mig och jag känner mig nollställd. Som om att jag äntligen kan andas ut, ett lugn som jag har väntat på så länge. Jag borde ha styrt upp skiten tidigare, det här var alldeles för slitsamt emotionellt. Trankvillitet borde vara ett Svenskt ord men det är det inte, det beskriver i alla fall min sinnesstämning.

Min nya kompis från Hornstull mer känd som Tove Edlund Dreiman tog med mig på äventyr senare på dagen, runt klockan 13:45 sådär. Vi tog tåget till Vårberg dit Skärholmens loppis har flyttat. Det var nyheter för mig. Helt ärligt så hade jag aldrig varit i Vårberg förut och när Tove berättade att loppisen hade flyttat dit så blev jag genast lite rädd för så långt bort från hemma har jag inte varit på år och dar.
Det var trevligt i alla fall, jag åt en extremt torr och äcklig morotskaka från Pressbyrån som antagligen kommer göra mig magsjuk om några timmar samt deras "Expresso" som smakade som halvstarkt kaffe. Tove fyllde sin påse med massor av olika saker, till exempel 5 par strumpor för sammanlagt 100kr. Ett kakfat som skulle ges till Mjölkbaren men hon ändrade sig på vägen hem med motiveringen "Fatet var för billigt för att ges bort". Logiskt resonemang om du frågar mig.

Jag själv hittade faktiskt något att köpa och det var en Nokiaskjorta för 60kr vilket jag absolut tycker är ett rimligt pris. Den var rätt fin faktiskt, i alla fall för att vara en Nokiaskjorta.
Jag såg ett Sega MegaDrive 16-bit på en hylla och var så nära på att fråga hur mycket det kostade, dang att min bror lyckades slarva bort vårt gemensamma Sega som förgyllt min barndom något alldeles rysligt. Jag blev sugen på att köpa en TV också. 200kr kostade en rätt liten men charmig sådan. Jag har ju i och för sig en TV på mitt rum men den fungerar inte så värst bra. Ibland börjar den flimra och det leder till att man inte vågar slappna av eller starta större projekt på den.
Om ni undrar vad bilden där uppe i hörnet ska föreställa så är en Loppmarknad. Nu kom min pappa hem. Hej då!

Rest in peace

I lördags så avled Paul Gleason endast 67 år gammal i en ovanlig lungsjukdom.
Jag kommer alltid att komma ihåg hans roll som rektorn Richard Vernon i Breakfast Club, en film som lärde mig ett och annat om collegelivet i USA. Jag hittade den nerladdad på min brors dator en varm sommardag för några år sedan och den gjorde ett starkt intryck.
Idag skulle jag säkert inte ge filmen samma omdöme som då men det gör inget, jag står fast vid att det är en bra film. Jag kommer speciellt ihåg en replik langad av rektorn till den stereotypiska gangsterkillen med läderjacka och slitna jeans, "Don't mess with the bull, you'll get the horns".
Rätt roligt. Paul Gleason känns för övrigt som en osoft kille, en sådan där som man pratar med och så i skolan men som man aldrig skulle tänka sig att hänga med på fritiden.

Idag har varit en jobbig dag. Jag är väldigt trött.
Fysiskt och emotionellt. Det var idag som ångesten kom, det var idag som det brast för mig.
Det har legat i luften en längre tid och förvånansvärt så har jag inte känt av något alls ända tills idag.
Nu ska jag sova.

Kooki

Popaganda blev inte så himla kul förutom för undantagen Lo-Fi-Fnk och Cirqus Alfon. Vädret gjorde det mesta ganska sämst tyvär. Men Lo-Fi-Fnk var bra, fast jag tycker de borde spela inomhus och framförallt senare därför att det är bra dansmusik. Cirqus Alfon är alltid bra och dem är grymma på att dra igång festen precis som Andrew WK. The Embassy (Tough Alliance fast med masker) hade dock en grym backdrop med filmer från typ olika rejvfester.
Jag hade också önskat att Jenny Wilson hade fått bättre väder för hon är riktigt grym.

Jag har fått värsta insomnia senaste tiden och varit trött hela tiden. Jag måste ha nåt för att dra upp mig.

Musiken den här gången är en cover av Eric´s Friends på låten Cocaine av Eric Clapton.
Discocaine

Fri från mitt haxx

Ännu en dag på Popaganda och mina byxor och skor är förstörda av den leråker som festivalen utspelar sig på. Det var faktiskt inte värt besväret, det var kallt och småregnigt. Usch.
Lo-Fi-Fnk spelade och det var rätt bra, både Jonna Sima (som förövrigt är världens mest älskvärda person) och Fredrik Strage diggade. Pinsamt att jag tittade på dom för att se hur pass hårt jag själv skulle röra min kropp i takt med musiken.
På vägen hem från Marie Laveau (Som vi gick till efter Popaganda) så stötte jag på Sofia, Filip och en extremt full Max. Jag följde med dom hem till Filip&Johan där Max fick en madrass att sova på.
Jag spelade Tekken 5 och det var rätt kul, Hwoarang var som vanligt en riktigt vass karaktär med sina farliga kick-kombos.
Det som är så skönt är att jag äntligen är på väg att bli fri från mitt haxx. Jag börjar inse att min framtid finns någon annanstans, även fast jag är så fysiskt attraherad/haxxad.
Min rädsla för att förbli ensam växer sig större men det är väldigt viktigt att jag lägger ner alla idéer och planer för att hetta, eftersom det inte leder till någon långvarig lycka.

Kan inte någon svepa mig av fötterna och föra mina tankar åt andra håll? Det skulle verkligen hjälpa! Klockan är nu 04:06 och det är även idag väldigt ljust ute.
Ett stort tack till Johan för hans generositet.

Crack

Den hårdaste av alla droger är utan tvekan crack. Det som gör crack så otroligt smutsigt är att det tillverkas genom att koka kokain tillsammans med bikarbonat, man tar en redan stark drog och gör den tio gånger starkare. (Det beror på kristalliseringen)
Faktumet att crack i princip inte äns existerar i Sverige, vilken den iofs kanske gör men bakom väldiga gömda dörrar, gör bara saken extremt mycket kyligare. Eftersom att crack är mycket starkare än vanligt kokain så blir det också billigare, nackdelarna är att det fräter sönder lungorna och allmänt bara förstör kroppen fysiskt och psykiskt.
I USA så säljs crack oftast i doseringarna "nickels" som refererar till priset $5.00 och "dimes" som refererar till priset $10.00.
Crack ruset räcker mellan 30 minuter till ungefär en timme "if hits are taken every few minutes". Jag har själv aldrig rökt crack och kommer nog aldrig göra det heller.
Klockan är nu 04:34 och det är ljust ute. Jag har varit på popaganda idag, ätit mackor hemma hos mig med Nathan. Sedan blev det efterfest hemma hos Tove, för att sedan efterefterfesta hemma hos Filip och Johan. Jag önskar att alla kvällar skulle vara lika roliga som denna har varit.

Imorrn spelar Le Sport på popaganda och det ser jag fram emot.
Nu är det dags att stänga av Le Sport - I comes before U (Ben Morris mix) och sova!

Cookiemonster

Ahhh vilken sommardag alltså. Det kan verkligen inte bli bättre för tillfället. Lov, popaganda och bra väder...idag iallafall.
Jag kan verkligen inte få nog av mjölkbarens 5 kronors kakor, det är min nya drog. Det kommer antagligen sluta i att jag blir fatti-bom-bom om jag forsätter som jag gör nu. Men jag har ganska hög ämnesomsättning så det är kool.

Hur som helst så forsätter jag med att länka musik och idag så är det en mix av Eskimo Dirk, lite balearic rock.

Hoppas vi ses på popaganda. Om det nu är bra väder...

El baro del milko

Idag fick jag lite av "Stand by me"-vibbar när vi gemensamt vandrande mot Mjölkbaren. Sommaren var verkligen påtaglig, doften av blöt asfalt och blommande träd samt det mulna vädret på knivsöders tärda gator.
Det var trevligt.

Jag slog på stort genom att beställa en choklad/jordnöt och fick självklart extremt ont i magen och huvudet efteråt eftersom jag är laktosintolerant. Men det var det värt!
Daniel drack en jordnöts mjölkdrink, som jag inte vågade smaka på eftersom jag till och med kunde se mjölken i botten av glaset. Jag hatar mjölk, men jag älskar Mjölkbaren. Wicked.
En glad nyhet är i alla fall att jag och Erik fick MVG på vårat projektarbete, fast det var med ett litet minus.
Om du som läser detta har missat att Ben Morris som för övrigt jobbar på Mjölkbaren gör väldigt bra mixar som finns att hämta på deras hemsida, här har du hans senaste mix Team skidoo mix vol.1 som underhåller mina öron 24/7 för tillfället.

Foto: Bente Aronsson.

Knarkiga sötsaker

Troligen världens mest trippade godis heter "Space Dust". Att det gjordes på 70-talet och valet av bilden gör det inte mindre knarkigt. Om man bara kunde få tag på nån gammal påse.
Ebay kanske?

Jag tänkte fortsätta med att länka till bra musik. Här är lite mixar och musik av dj duon Rub-N-Tug. Bra dansmusik från New York.

Första gången

Jag har aldrig skrivit i en blogg förut och jag vet inte varför jag gör det nu egentligen. Jag har tänkt på samma frågor som André ställde och jag kom inte fram till nåt mer än att jag skriver därför att det är kul.
Men som sagt så är detta ingen blogg utan en arkitektbyrå.


Med mitt allra första inlägg tänkte jag länka till en av mina favorit
mixar gjord av Dj Harvey .
Kosmisk disco när den är som bäst.

En arkitektbyrå eller en blogg?

Det är genom att välja som vi definierar oss som personer.
Jag har definierat mig själv genom att skapa denna blogg till exempel. Så vad säger det om mig att jag har en blogg? Antagligen att jag har ett behov att förmedla mina tankar och upplevelser med andra, att jag är en joker som har hakat på den senaste svennebanan trenden.

Eller så är det kul att skriva, det kanske räcker?
Att underhålla vänner och bekanta samt föra en dialog med sig själv, ett tillfälle att reflektera över sitt liv. Det är ju också svårt att välja hur pass seriös man vill vara och hur mycket man vill dela med sig av en själv. Men om du frågar mig om det här är en blogg så kommer jag svara nej och helt seriöst hävda att det är en arkitektbyrå.
Harbinson&Vandaley är en arkitektbyrå. Så måste det vara.
Det är en fråga om definition. En blogg kan aldrig vara mer än en blogg, medans en arkitektbyrå har en omfång större än det Osmanska riket.