Rocking it since 2006!

När Daniel Johnston skrev låten "Some things last a long time" syftade han inte på denna blogg, som nu har existerat i tre år på internet. I maj 2006 skrevs det första inlägget av en då 18 år gammal André, idag är jag 21. I verkligheten går tiden fort men på internet står den still. Mitt gamla Tibia-konto registrerade jag år 2002, det var 7 år sedan, vilken milstolpe i mitt liv.

Sist jag skrev här befann jag mig i en solbränd kropp, berusad av allt det som den franska sydkusten har att erbjuda. Idag sitter jag i ett kallt Uppsala i ett litet studentrum och ser på när ungdomen sakta glider mig ur händerna.

Jag sitter vid mitt skrivbord och lyssnar på Ariel Pink, äter sockerbitar och klipper sönder en prislapp från H&M med en nagelsax. Med åldern utvecklas allt, även de sidor som är mest psykiskt sjuka utvecklas och blir mer raffinerade. Klockan är tre och jag har en föreläsning 10.15 imorrn, det är dags att sova.

Midsommar

Sa har kul kan man ha pa midsommar i Nice!

D'accorraaa

Hej. Jag ar har. Kanske for sista gangen i Frankrike.
Jag kommer hem den 28:e Juni till Stockholm, yay!

Sanna, Paula och Johanna var har i nagra dagar, det var jattekul. De lamnade ett hal av tystnad efter sig. Peace out homies, vi ses snart igen!

Manga et Sourini

Idag har varit en alldeles utmarkt dag, den senaste veckan har varit fantastisk. Efter skolan idag sa akte jag Johan, min main man har nere och tva andra buddies till Ventemille. Jag alskar Italien mer och mer for varje gang jag aker dit, manniskorna ar verkligen fantastiska dar nere.
Kakade en genial pizza vid namn av "al gambero", valde den i ara till Max Gamberro, den gamle krigaren. Vi fick reda pa att det fanns en s.k Outlet nagon stans i staden, sa vi fragade runt. Den forsta mannen sa att det fanns en 4st kilometer ifran motorvagen, den andra vi fragade sa 1.5 km och den tredje att den lag 5 minuters promenad ifran dar vi var. Lustigt.
Vi hittade dit, kopte dock inget. Rakade dock radera alla bilder pa min kamera, heee. 4st manader i bilder, borta.. sjukt surt. Vi hittade ocksa en Italiensk 96 procentig sprit, vi kopte direkt 2st flaskor. Imorrn blir det fezt!

Annat nytt, jag kommer hem snart. Kanns sjukt trist idag, idag kanner jag att mina franska ar grym (det gar upp och ner det dar) och att allt ar bra. Mer, jag har blivit ett enormt fan av Rafael Nadal, han ar mina stora idol. Han ar min biceps-idol, de ar enorma! Ratt kul att dom alltid zoomar in pa hans biceps sa fort dom far chansen pa TV (han vinner alltid pa grus, sjukt bra ar han, je l'adore)

Sist men inte minst, glom inte, Manga et Sourini!!! (vem kopplar?)

Sinnestillstand

Har ar en bild pa mig, till vanster och nagon javla brud fran Halstahammar.

Psykad till döds

Hallo igen!

Jag har blivit ovanligt psykad av allt och alla har nere den senaste tiden, jag har ingen aning varfor men sa ar det. Jag vet inte nar det borjade eller hur, men jag kanner mig lite trott pa skiten just nu, sur och butter c'est-à-dire.

Psykning nummer ett var att nar jag log och sov helt oskyldigt sa far jag sms av min kompis Victoria dar det star att hon festar med Matt Damon, jag hade kvallen innan haft extrema utlagningar om hur Matt Damon kanske ar var tids storsta manniska.
Det var hart.
Sedan vet jag inte, jag har borjat stora mig mer och mer pa allt och alla har nere. Alla javla irlandare och engelsman samt tyskar som bara star i vagen for mig nar jag ska forsoka ta mig framat pa gatorna, som skriker utanfor mitt fonster hela natterna och sa vidare. Foresten sa blev jag skallad av en ryss igar, helt sjukt. Det var inte hart men lite laskigt, han fragade om jag hade cigg, jag viftade bort honom med handen och sa nej (kanske lite onadigt drygt) sedan gick han fram till mig och sa "fuck you, fuck cigaret" och tog tag bakom min nacke och skallade mig i pannan. Jag trodde jag skulle do en sekund, det gjorde jag inte. Har inte ans ont i huvudet idag, det var alltsa mer en symbolisk skallning.

Min s.k kompis Linn som ocksa ar fram Stockholm, nastan den anda som jag kan sympatisera och identifiera mig med aker hem pa Onsdag. Annars sa har jag mer eller mindre hallt mig for mig sjalv de senaste tva veckorna.
Cinemateket och bocker ar utmarkt sallskap, fast socialstimulans ar ju fortfarande ett grundlagande behov for psykisk halsa, darav mitt bisarra tillstand just nu kanske.
Men jag vill inte hanga med pajaser som ar dumma i huvudet liksom, det ar ju det som ar mitt dilemma :)
Fast alla ar inte det, bara de flesta.

Nar jag tittade pa championsleague finalen hemma framfor tv:n sa horde jag hur de sjong utanfor fonstret, det ligger en pub i samma hus sa jag tankte att det var dem som sjong.
Sangen var ratt stark och bra, jag tankte, fan vad bra de fulla Liverpoolfansen sjunger. Sedan frapperade det mig att det var ett gang tenorer som ovade i Operan med oppna fonster (den ligger mitt-i-mot). Ratt sjukt.
Det konstiga ar att jag inte har nagon direkt lust att aka hem heller, det ar ju sa varmt och skont har.

Det ar kul att prata franska tycker jag, nar jag val gor det, vilket inte ar sa ofta. Fransman ar shyssta, men har i Nice sa ar det ratt obehagligt eftersom det ar sa starka nyanser och sociala skillnader mellan de s.k fransmannen och marockanfransmannen. Mycket rasism fram bada hallen, fattigdom och overdadig lyx. Det innebar att manga stirrar pa en som om man vore rasist och de vita spottar pa marockanerna och behandlar dom som luft. Vidrigt ar det.
Finns posters dar det star "Nu kastar vi ut invandrarna med huvudet fore" lite har och dar som ar kvar fram valet.

Jag undrar om jag kommer vara konstig och annorlunda nar jag kommer hem, hehe, jag hoppas inte det.

Nävar av stål

Jahopps, här sitter man och chillar hemma hos Arshia med en svart MacBook i knäet, den är inte min.
Just nu befinner sig i princip alla stora filmstjärnor i Cannes, och jag är där och festar med dom! Samtidigt så är det Grand Prix race i Monaco denna helg, även diverse andra festivaler i Nice. Mycket stim och stoj med andra ord.